Bakgrund
Ridgebacken härstammar från södra Afrika. Dagens Rhodesian ridgeback började sannolikt utvecklas i mitten på 1600-talet och ökade fart under 1800-talet då storviltsjakterna började bli populära i södra Afrika. Behovet av en snabb, stark, uthållig och modig hund fanns. Spekulationerna om rasens ursprung är många. Förmodligen handlar det om att de av kolonisatörernas hundar, som fungerade bäst vid jakt, användes i ett mer planerat avelsarbete. De första hundarnas ursprung uppstod till en början ur spontana parningar med framför allt de inföddas hundar. Den medvetna aveln baserades däremot på hur effektiva och nyttiga hundarna var.  

Till RasstandardNästa sida

   Ridgebacken kallas för Afrikansk lejonhund, vilket har gett upphov till en del missförstånd. Många har fått uppfattningen att hundarna deltog i jakten för att själva döda lejon. Ridgebackens arbetssätt är istället att trötta ut viltet med snabba och effektiva rörelseförflyttningar, så att jägaren får viltet på nära skotthåll. För detta krävs, som tidigare nämnts, en snabb, stark, uthållig och modig hund. En dumdristig hund överlever inte sådana konfrontationer. Det är också mycket vanligt att man vid jakten använde flera hundar i ett så kallat släpp bestående av fyra till fem hundar. Arbetssättet är också tyst ibland med enstaka jaktskall.
Idag används ridgebacken som allroundhund. Den fungerar som stående fågelhund, apportör, drivande hund och eftersökshund. Ridgebacken finns som både ledarhund och polishund. En god vakthund är vakthund är kanske dess mest kända egenskap.
     
 

Temperament och personlighet
Rhodesian Ridgeback en mild hund med vänligt sinnelag. Den söker mänskligt sällskap och mänsklig uppmärksamhet och är ofta förtjusta i barn, som den har stort tålamod med. En ridgeback med bra temperament är lugn och värdig, har självtillit och blir inte upprörd över bagateller. Den möter världen med nyfikenhet och utan rädsla. Ridgebacken besitter stor självständighet, men vill inte gärna vara ensam.

  En typisk Ridgeback är ointresserad av främmande människor men är mycket lojal, tillgiven och har ett stort hjärta för de människor som den avgudar vilket gör den till en härlig familjehund. En ridgeback vill vara där familjen är (och allra helst med favoriten i familjen) det kan visa sig t ex genom  att den vill ligga i sängen mellan husse och matte.
Ridgebacken tycker om en bekväm tillvaro och tillbringar stor tid hoprullad i soffan, eller om tillfälle ges, utsträckt på sin ägares säng. Då är det kanske svårt att förstå att ridgebacken på ett ögonblick kan förvandlas till en mycket snabb och smidig hund, som ganska lätt springer ikapp en hare. Rhodesian ridgeback lär vara världens snabbaste hund på långdistans. Trots att ridgebacken är atletisk och muskulöst byggd kräver den en måttig grad av aktivitet. Den är lika glad när den springer i full karriär eller får ett ridgebacksfnatt som när den ligger utsträckt, fullt sovande i solen.
Ett mycket utmärkande drag, som sammanhänger med ridgebackens vaktinstinkter är att den för det mesta håller sig i närheten av sin ägare. Den ger sig av och undersöker närområdet, men återvänder ganska snart.
En ridgeback tyr sig till sin ägare men är ingen slav. Den utför inte uppgifter som saknar mening för den. Hunden funderar innan den bestämmer sig för om något är tillräckligt viktigt för att bli utfört. Ridgebacken är listig och har humor. Ser man inte upp är det lätt att man blir överlistad. 
  Rasen är inte att rekommendera som förstahund eller till oerfarna. Den kan vara rätt så självständig och halsstarrig vilket kräver en konsekvent och positiv inlärning. De svarar dåligt på handgriplig inlärning och kan lätt tappa förtroendet för ledaren. Det är därför viktigt att inlärning sker med positiv förstärkning och där ledaren gör momenten till något roligt. Men observera att hunden kan snabbt bli uttråkad om övningarna upprepas alltför länge. Man skulle kunna säga att den är rätt så intelligent!!
    En ridgeback är rätt så matfixerad. Det är ovanligt att en RR säger nej till mat, om den inte är sjuk förstås.
    Eftersom Ridgebacken är i allmänhet reserverad mot okända, ja till och med helt ointresserad ska du inte tvinga dig på den, varken på valp eller vuxen hund. Låt i stället hunden söka kontakt om den vill, d v s låt det vara på hundens villkor.
  En ridgeback är inte speciellt aggressiv mot andra hundar. För det mesta söker den bara en kompis att leka med. Men om den blir attackerad eller hotad så försvarar den sig.